lördag 8 november 2014

#Nofilter av Helena Dahlgren

Självklart valde jag nattläget när jag läste den här novellen. Konstigt hur läsningen kan kännas mer mystisk och dunkel bara med svart bakgrund. Det bidrog verkligen till den förvrängda känsla som #Nofilter bjuder på.

Här har vi en huvudperson som helt sugs in i Instagram och bekräftelsen man kan få därur. Hon går helt upp i sig själv till den grad att även hennes familj försvinner för henne. Det är bara hon och hennes bilder. Hur många gilla kan hon få? Till slut är det något som börjar kommentera och ge henne svarta pikar. Något som förföljer och suger näring ur den bekräftelsehets som selfies-bilderna skapar.

En riktigt bra skräcknovell ska vara lite subtil. Det ska finnas mycket som inte sägs rakt ut och den ska lämna läsaren med många frågor och gärna en liten chock i sista raderna. Helena Dahlgren lyckas med allt det här. Dessutom lyckas hon även hålla spänningen uppe hela novellen igenom och den håller mig fången till sista sidan. Extra läskigt blir det eftersom det finns ett riktigt Instagram-konto knutet till novellen. Med riktiga bilder som exemplifierar det som händer i novellen. Sånt gillar jag!

#Nofilter skulle även kunna diskutersa ur ett samhällsperspektiv där mycket av det som händer skulle kunna ses som symbolik och verklighetsanknutet. Hur mycket av detta har författaren upplevt själv och hur mycket upplever många människor varje dag?

Inga kommentarer: