Det var ett tag sedan vi möttes i genusbokcirkeln nu på grund av att den senaste cirkelträffen blev inställd. Men i dag var det så alltså dags för oss att prata om Fanny Ambjörnssons Rosa-den farliga färgen.
Den här boken var ypperlig fortsättning på senaste boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 och vi pratade mycket om vad rosa betytt för oss som barn och att bilda kön. Både hur vi som vuxna lär barnen in i sitt kön och hur bra barnen sedan blir på att se och förstå vad det innebär "att vara pojke" eller "att vara flicka". Den rosa färgen har på senaste tiden fått en stor roll i hur flickorna bildar sitt kön och hur pojkar förhåller sig emot just den färgen för att bli pojkar. Gärna genom att visa tydligt avstånd och att nedvärdera rosa som färg. Jag kan själv inte minnas att rosa hade någon speciellt plats i mitt liv som barn. Om det beror på att färgen fått ett större allvar på senare år eller om det var jag, eftersom jag mest lekte med pojkar och önskade mig pojkleksaker, inte såg eller brydde mig om rosa. Det vet jag inte. Däremot upplevde vi alla i gruppen att rosa inte hade den plats när vi var små, som den har i dag.
Mycket intressanta tankar och prat som vanligt i den här gruppen. Jag har fortfarande lite svårt att komma över hur lätt vi har att prata och diskutera trots att de flesta inte kände varandra från början.
Den här boken var ypperlig fortsättning på senaste boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 och vi pratade mycket om vad rosa betytt för oss som barn och att bilda kön. Både hur vi som vuxna lär barnen in i sitt kön och hur bra barnen sedan blir på att se och förstå vad det innebär "att vara pojke" eller "att vara flicka". Den rosa färgen har på senaste tiden fått en stor roll i hur flickorna bildar sitt kön och hur pojkar förhåller sig emot just den färgen för att bli pojkar. Gärna genom att visa tydligt avstånd och att nedvärdera rosa som färg. Jag kan själv inte minnas att rosa hade någon speciellt plats i mitt liv som barn. Om det beror på att färgen fått ett större allvar på senare år eller om det var jag, eftersom jag mest lekte med pojkar och önskade mig pojkleksaker, inte såg eller brydde mig om rosa. Det vet jag inte. Däremot upplevde vi alla i gruppen att rosa inte hade den plats när vi var små, som den har i dag.
Mycket intressanta tankar och prat som vanligt i den här gruppen. Jag har fortfarande lite svårt att komma över hur lätt vi har att prata och diskutera trots att de flesta inte kände varandra från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar